Enkelhetens lov

Varje sommar gör svensken något som kan se märkligt ut utifrån: vi kliver ur våra välutrustade hem och väljer att tillbringa semesterveckorna i ett fritidshus med enklare standard. Massageduschen byts mot en kall utedusch. Airfryern byts mot en kolgrill. Diskmaskinen byts mot handdisk. För många handlar sommarstugeboendet inte om flykt från hemmet i sig, utan om en frivillig standardsänkning som gör livet lättare att leva: färre saker, färre beslut och mer tid utomhus.

Siffror från Statistiska centralbyrån för 2024 visar att det finns 628 164 fritidshus i Sverige. Är sommarstugan en avprogrammering där vardagens kontroll, prylar och rutiner tappar sitt grepp? Eller är det en medveten metod för frihet – ett sätt att bygga bort krav så att platsen, väderleken och spontaniteten får styra?

Arkitekten och landskapsarkitekten Per Friberg (1920–2014) konkretiserade den här sommarlogiken i det egna sommarhuset i Ljunghusen i Skåne. Han beskrev det som en ram för ett friare, enklare och mer anspråkslöst liv: “Himlen, havet, heden, huset, vi byggde så enkelt som möjligt, primitivt, asketiskt, vi tyckte heden krävde denna purism.”

“Jag har svårt att tro att enkelheten var ekonomiskt betingad”, säger Gert Wingårdh, arkitekt och känd som programledare för SVT:s Husdrömmar, som också kände Per privat. “Det var snarare ett livsstilsval – att inte behöva mer än det han valde att omge sig med.”

Utmed grusvägen Duvstråket, insprängda mellan tallarna, ligger de stora villorna på rad. Många av dem har vuxit fram genom årtionden av ombyggnader och tillbyggnader i form av pooler, garage och gästhus. Men så såg det inte ut här från början. Falsterbohalvöns “Ljungen” var länge ett öppet hedlandskap, format av vind och bete.

De första husen byggdes redan på 1700-talet. Sommarorten växte fram senare, kring sekelskiftet 1900, när tomter började styckas och säljas och området successivt fylldes av sommarbebyggelse.

När Per uppförde sitt sommarhus 1960 höll han skalan nere och byggde lätt, upplyft på plintar och med stora glaspartier mot landskapet. Gert, som har besökt huset flera gånger, minns sitt första intryck av huset: “Det är en enkel konstruktion”, konstaterar han. Han ser en koppling till Mies van der Rohes Farnsworth House i Illinois. “Farnsworth House är byggd i stål, sten och glas. Detta är en enklare historia, gjort i furu, plywood och glas – en slags fattigmanselegans.”

Huset, som ligger inbäddat i landskapet bakom ett träplank, består av två lätta träpaviljonger med glasade fasader, sammanbundna av trädeck och smala spångar.

Den första paviljongen byggdes 1960 och är på 50 kvadratmeter. Den andra, på 32 kvadratmeter, tillkom senare när den växande familjen behövde fler sovplatser. Tillsammans får huset en tydlig uppdelning: den större, med öppnare plan, för det gemensamma, den mindre för natten, mer tillbakadragen i sin känsla.

En storm 1999 förstörde huset men det återställdes i originalskick året därpå. Det rustika uttrycket är intakt och livet här är avskalat med spartanska lösningar som håller sig till det nödvändiga: ett enkelt badrum med en list med träknoppar, ett kök med en liten vask och pallar som nattduksbord i sovrummen.

“Jag hade glömt hur enkelt en del av sängarna är lösta, i en våningssäng bakom en dörr. Och hur matbordet använder husets pelare som bordsben”, säger Gert. Under inspelningen av SVT:s Så byggdes Sverige tillbringade han en dag i huset och såg detaljerna på nära håll igen. “Det är intressant att tänka att huset är över 60 år gammalt. Det fina är att det inte finns något man skulle vilja ändra på.”

Samma självklarhet fanns i Per som person, minns Gert. “Han var en väldigt öppen person. Han var väldigt resonabel och alltid intresserad av nya intryck”, säger han. Per kallade sig gärna “Pelle” och när man pratade kom pennan fram nästan direkt. Gert minns också hur de en gång skissade tillsammans på ett hus, sida vid sida, linje för linje. “Per var väldigt enkel att vara med.”

Våren 2025 dök sommarhuset i Ljunghusen upp till försäljning med ett utgångspris på
27 miljoner kronor.

I branschpress och lokal media kretsade samtalet kring en tydlig krock: huset är byggt för kravlöst sommarliv, samtidigt som prislappen pekade mot helt andra förväntningar. Vad händer när en avskalad sommaridé, i stort sett intakt, plötsligt värderas som en av områdets dyraste tomter? Skulle enkelheten få vara kvar, eller fanns det en risk att huset skulle rivas och ersättas av något annat, inte minst eftersom det saknar formellt skydd som byggnadsminne?

Gert känner igen situationen från andra hus med stark karaktär som byter ägare. “En generation gör något den tror på. Nästa generation, som kanske inte har samma ideal, tar över och bygger om. Det är först i tredje generationen man ser tillbaka och åter börjar uppskatta husets karaktär. Det är inte för inte som vi ser en riktig 1960-tals revival bland unga par som vill restaurera hus.” Och då återstår den avgörande frågan: “Finns det ens kvar då – är det fortfarande intakt?”

Sommarhuset i Ljunghusen är, i skrivande stund, inte byggnadsminnesförklarat. Under sommaren 2025 kom ändå en uppgift som lugnade många: de nya ägarna vill enligt uppgift bevara det.